+

0kommentarer

Lyssnar på KENT. Hemskt länge sen. Har märkt själv att jag undviker musik som jag alltid lyssande på förut. Jag lyssnar på helt annan musik nu, fast det är fortfarande KENT, Håkan Helllström, In Flames som får mig att rysa.
Men samtidigt så kommer så himlans mycket minnen med dom här banden/artisterna. Jag har en tendens att om jag lyssnar på en låt jag lyssnade på för ganska länge sen, så tänker jag tillbaka. Och just nu måste jag se framåt. Jag är lixom inte redo att tänka på gamla minnen. Eller att kolla på gamla bilder. Eller gammal musik.
Jag bara förnyar mig hela tiden, fast jag vet inte ens om jag tycker om det. Jag trivdes med det gamla. Jag vill inte förändras och hatar att allt runt mig förändras.
Världen är för stor för mig. Jag nöjer mig med en liten papperslåda. Så kan jag låtsas att allt är som förut. Då det värsta som kunde hända var att min leksak försvann eller att min kompis slog mig med en barbie i huvudet.
Jag hatar att byta spår och är inte redo för att bli vuxen.

Kommentera

Publiceras ej